Run It Hot - Marknaden är felpositionerad?

Alfonso Peccatiello eller Alf delgav i veckan sin aktuella makrosyn. Vi låter ju numera främst olika momentum visa oss vägen, men vi har ju även alternativa investeringar under huven. Dessutom är det alltid uppfriskande med olika syner på åt vilket håll ekonomin ska ta vägen. Så här tolkade vi Alf.

Flera framåtblickande indikatorer pekar nu i samma riktning: den amerikanska nominella tillväxtcykeln håller på att accelerera igen. Justerat för inflation ligger den primära finanspolitiska stimulansen i USA högre än motsvarande period 2024–2025. Samtidigt fortsätter den globala “money printing”-takten i realekonomin att vara hög – i nivå med 2025. Det här drivs av två saker: 

• Stora budgetunderskott (G20)
• Kreditexpansion kopplad till AI-investeringar

Det är alltså inte centralbanker som driver detta – utan finanspolitik och privat kredit. Kombinationen är kraftfull. Vidare tyder ledande indikatorer också på att den amerikanska arbetsmarknaden har stabiliserats. Med en arbetskraftstillväxt nära noll krävs det inte mycket efterfrågan för att skapa en positiv spiral. Det är exakt det vi kan vara på väg in i nu.

En starkare arbetsmarknad innebär uppåtrisker för löner. Men utgångsläget är viktigt: löneinflationen är fortfarande relativt låg.

Det här talar för ett scenario med stigande nominell tillväxt och viss inflationspress – men inte någon okontrollerad inflationschock.

Marknaden prissätter en relativt hög sannolikhet för räntehöjningar i december

Fed borde alltså höja, givet; starkare tillväxt, stabil arbetsmarknad, inflationsrisker på marginalen. Men kommer inte att göra det. Verkligheten är mer politisk. För att få igenom en höjning krävs i praktiken 7 röster. Det ser svårt ut.

Sammantaget - Run it hot

• USA:s penningtillväxt accelererar
• Global likviditet är fortsatt stark
• Nominell tillväxt ökar
• Arbetsmarknaden vänder upp
• Fed agerar inte tillräckligt snabbt

Det skulle i så fall innebära ett klassiskt “run it hot”-scenario.

Inte 70-talsinflation – men tillräckligt för att påverka tillgångspriser rejält 

Vad funkar historiskt?
Alf prognos utifrån sin 40-åriga backtest är att denna miljö pekar mot:

Högriskaktier: small cap, value, emerging markets
Cykliska råvaror: koppar, silver (och även guld)
Valutor: lång cykliskt, kort defensivt (t.ex. ZAR/JPY)
Räntor: brantare kurva, kort långa obligationer

Det intressanta menar Alf är samtidigt att ingen äger det. Narrativet just nu är att AI dominerar aktier och råvaror “går ingenstans”. Det är exakt den typen av ensidig positionering som brukar skapa möjligheter. Vad kan stoppa scenariot? Den uppenbara risken: geopolitik och energiflöden. Om konflikten kring Hormuz eskalerar och energimarknaden låser sig – då faller mycket av caset.

Men om energiflöden normaliseras? Run It Hot!

Vad krävs av Sivers Semiconductors?

Årets meme-aktie på den svenska börsen antar vi utgörs av Sivers.

Företaget och aktien har aldrig visat vinst, men den saken ska det tydligen (enligt många småsparare) snart bli ändring på?

Hur som helst gjorde vi experimentet att i Hitta Kursvinnare försöka ta fram ett scenario när dagens värdering 72,90 kr skulle anses rimlig i HK. Det här kan ju göras genom lite olika antaganden och eftersom vi är föga insatta i vilka scenarier företaget eller de i övrigt positiva tänker sig, försöker vi finna någorlunda rimliga gissningar.

P/e tal kan ju ta sig tresiffriga nivåer, men vi nöjer oss med ett spann på mellan 25-75.

Ett snitt på vinstmarginalen för liknande företag (semiconductors) ser ut att hamna omkring 30, men vi behöver högre nivåer för att nå värderingen och landar därför på en framtida vinstmarginal om 50...

Till det kommer att försäljningen behöver öka och med ovanstående antaganden innebär det en försäljningsökning om 50% per år. Senaste kvartalet ökade försäljningen med 5%, medan nettoomsättningen för helåret ökade 25%, så med fler försäljare på ingång så kanske det målet är rimligt.

Vad som tycks fattas mest är att få bättre betalt? Hursom, med våra offensiva antaganden landar vi då i följande...

    

Asien drar, men Indien laggar i "Mean Reversion-portföljen"

Världsekonomin fortsätter att balansera på en ganska märklig lina just nu. På ytan ser mycket stabilt ut,  arbetsmarknaderna är relativt starka, inflationen har kommit ner från sina toppar och centralbankerna var på väg mot räntesänkningar, men har nu fått tänka om. Samtidigt finns det en tydlig underström av osäkerhet.

Tillväxten är ojämnt fördelad. USA tuggar på bättre än väntat, Europa släpar efter, och i Asien ser vi en tydlig splittring mellan olika regioner. Kina brottas fortsatt med strukturella problem, medan andra delar av Asien visar betydligt mer styrka.

Det är i sådana här miljöer som kvantitativa strategier verkligen får visa sitt värde. Istället för att försöka gissa vart makron är på väg härnäst, låter man data och relativ utveckling styra besluten.

I vår Mean Reversion-portfölj syns det här väldigt tydligt just nu.

Asien/Pacific ex Japan ligger i topp. Det är en region som kanske inte alltid får mest uppmärksamhet, men som nu har haft en stark relativ utveckling. Det är intressant, eftersom det ofta är just sådana “bortglömda” regioner som kan överraska när kapital börjar rotera.

I andra änden hittar vi Indien.

Indien har varit en av de starkaste marknaderna globalt under en längre period, både fundamentalt och prismässigt. Men just därför är det kanske inte så konstigt att den nu laggar i vår modell. Mean reversion bygger ju i grunden på att det som gått starkt tenderar att svalna, medan eftersläntrare får en chans att komma ikapp.

Och det är precis det vi ser nu.

Indien är den marknad – och den ETF – som just nu rankas lägst i portföljen. Det gör också att det åter blev månadens insättning. Det kan kännas lite kontraintuitivt att köpa det som går sämst, särskilt när narrativet kring Indien fortfarande är väldigt starkt. Men det är just i den dissonansen som strategin hittar sina möjligheter.

Det handlar inte om att tro att Indien är “dåligt”, utan snarare om att priset relativt utvecklingen just nu är svagare än på andra håll.

På sikt tenderar sådana obalanser att jämnas ut.

Och det är exakt den processen jag vill fånga.