När det gäller bostäder så har efterfrågan knappast varit något problem tidigare. Däremot har det tillåtits spela en alltför liten roll i den politiska verkligheten. Och när det uppmärksammats har det varit som en bostadsbubbla. Noterade dock att Svenskt näringsliv ser bostadsbristen i storstäderna som en alltmer tilltagande tillväxtbroms.Tittar man på de underliggande orsakerna till att det inte byggs mer framkommer främst: Brist på mark (kommunmedborgare och kommunpolitiker vill gärna ha bostäder, men inte i närheten av där de bor). Mark i fel lägen. Boklok skrev nyligen att de vill bygga bostäder till rimliga hyreskostnader, men då behöver de ordinär mark, inte de dyra A-lägen som kommunerna tillhandahåller om de trots allt bygger (antar att de hoppas på inflyttande höginkomsttagare). Vidare har vi för stelbent bostadslagstiftning. Vilket innebär att om du byggt bilar utifrån samma krav, så skulle alla bilar minst behöva motsvara en BMV även om de flesta köparna skulle vara fullt nöjda med en Skoda och många unga acceptera även en Dacia bara de slapp ha mamma och pappa i baksätet. Slutligen ses ju boende som en offentlig inkomstkälla. Många ekonomer gråter numera floder över den borttagna fastighetsskatten. Så hade det inte varit för ovanstående borde Prime Living (tunt handlad modulhustillverkare) vara i slagläge.
Om jag skulle tillföra något till Gustavs lista vad skulle det annars kunna vara? Kanske Hälsovård (finns det större medicin-grossister? Kan det ökade vårdbehovet gynna Capio? och Konsumtionsaktier med lågprissegment H&M, Classe, Kapp-Ahl? De senare alla med en kortsiktigt uppåtgående trend.
I nästa inlägg tänkte jag antingen följa upp portföljbolagens rapporter eller diskutera huruvida: "Extrem långsiktighet är ett botemedel mot oturlig tajming och dyr värdering när man köper" som jag såg att Hernhag skrivit i ett äldre inlägg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar